Bilder från Keb

Nu har vi äntligen fått upp fler bilder på vår facebbok sida! Spana in dem!

I övrigt jobbar vi vidare med våra reportage och artiklar som ska publiceras!
/ Kebun

Påsklov för Kebun

Idag reste Anna upp till Åre och även jag åker iväg imorgon för att fira påsk, så Kebun checkar ut för en liten påskpaus. Måndag den 25 är vi hemma igen, så kika in igen då så kommer mer att läsa om!

Glad Påsk, hade!

/Kebun

Lite mer kul från expeditionen

Nu när vi kommit hem och fått upp alla bilder och allt material på datorn så kan vi bjuda på mer från vår resa, här kommer lite utav det!

Vi tänkte även lägga upp ett videoklipp filmat med mobilen. Det är från när vi var nere vid fjällstationen igen efter att ha behövt vända på grund av dåligt väder. Såhär blåsigt hade det hunnit bli även nere i dalen när vi kommit ner:

/Kebun

Tillbaka i Stockholm

Då var vi tillbaka hemma i Stockholm efter 19h på tåget med ett minne för livet. Oskadda och nöjda kan vi nu säga: vi lyckades! Vi tog oss upp på Sveriges högsta punkt på ett säkert sätt och åkte skidor ner! Vi kan också lova att vi båda kommer ge oss tillbaka dit i framtiden för en andra gång, minst. Det är en sån känsla, en sån mysig miljö och tystnad, det är en upplevelse man vill göra om.

Vi vill tacka Anders och Johan för deras guidening och även tacka alla våra stödjande och sponsorer, ni har gjort det här möjligt. Tack för att ni gav oss möjligheten till den här upplevelsen! Nu vet vi att vi valde världens bästa 100p projekt! Det vi har varit med om och det projektet berikat oss med är helt otroligt.

Trots att expeditionen nu är över så ska ni inte sluta kika in här, då projektet fortfarande jobbar vidare på reportage och film som ska upp på freeride.se och i tidningen bergsport! Bilder och små videoklipp kommer läggas upp här också so stay tuned!

/Kebun

Sista dagen på expeditionen

Nu sitter vi i storstugan på fjällstationen och redigerar ihop det film- och bildmaterial vi tagit under expeditionen. Klockan 14.30 tar vi skotertransport tillbaka till Nikkaluokta för att sedan ta buss till Kiruna, men innan dess ska vi hinna med en snabb lunch.

Här kommer en bild över den rutt vi tog upp och ner för Keb igår! För större bild, klicka på den. Vid krysset som är utritat strax nedanför Toppstugan var vi tvungna att vända i förrgår pga det dåliga vädret.

Vi vill också passa på att tacka Johan för att han kunde ställa upp och guidea oss. Han ska även ha stort cred för att han skidade ner för Keb på en skida. Vi hoppas att träningsvärken i vänster ben snart går över!

Kebnekaise Sydtopp – Sveriges Högsta Punkt

Nu kommer äntligen det efterlängtade inlägget om hur Kebun nådde Sveriges högsta topp!

Idag var det alltså dags för försök nummer två! Trots att vi var lite slitna från gårdagen var det upp i ottan för att komma iväg i tid. Vädret var riktigt fint och klart, men kallt. Så det var inget snack, idag skulle vi upp!

Kl 08.00 bar det av idag igen, samma rutt som igår mot Jökelbäcken. Där började vi gå på skidor uppåt ännu en gång, men allting kändes faktiskt mycket lättare idag vilket troligtvis berodde på solen och den blåa himlen, men också faktumet att vi hittat en rytm istället för att gå snabbt, stanna, gå snabbt igen som vi omedvetet gjorde igår.

Vi lämnar Fjällstationen bakom oss och börjar vår tur mot toppen

Toppen av Jökelbäcken
(klicka på bilderna för förstoring)

Redan vid 11.00 var vi uppe vid Björlingsglaciären där vi tog vårt lunchstopp. Vi klädde på oss alla förstärkningskläder när det var dags att sitta stilla i den kyliga vinden. Just här på glaciären satte vi på oss selarna under gårdagens försök, då vi knappt kunde se andra sidanav glaciären. Idag kunde vi däremot tydligt se allting runt om, och redan i slutet av Jökelbäcken kunde vi se sydtoppen sticka upp. Att se målet motiverar en bra mycket mer så vi fortsatte med humöret på topp.

Vi tog oss över glaciären och gav oss upp på kammen. Den här gången tog det inte stopp här. Nej, istället kastade vi upp skidorna och stavarna på ryggsäckarna, spände på oss stegjärnen, tog fram isyxan, spände fast oss i repet som höll oss samman och började bege oss uppåt längs klättringspassagen. Det var en helt sjuk upplevelse, vi tog in höjdmeter efter höjdmeter och kämpade uppför väggen. Väl uppe kom en riktig wow-upplevelse. Under klättringen hade vi mest fokuserat på nästa steg och på vart vi var påväg. Men väl uppe på berget såg vi faktiskt hur högt uppe vi var bland molnen och hur långt nere glaciären vi alldeles nyss gått på var. En syn och känsla man inte har varje dag.

På med stegjärnen för klättring längs kammen

Här fick vi vända igår

Men idag fortsatte vi vidare in i klättringspassagen

Uppe på berget, marken nedanför är Björlingsglaciären så väggen var rätt så hög

Vi såg inte längre toppen, men vi såg toppstugan. Nu var det max 30min kvar till vi stod på Sveriges högsta punkt. Vi såg hur långt som helst, hur bergstopparna reste sig bland de få molnen på himlen. Mycket riktigt, efter ca 30 min såg vi toppen. Energin rusade i kroppen, det kändes inte som om vi gått hela dagen, nu skulle vi äntligen stå på den där toppen. Hur mycket vi än läst om det, trots att vi sett toppen i flera timmar eller gått på nästan samma höjd som toppen i 30 min så var ingenting i jämförelse med hur det var att stå där. Allra högst upp.

Toppen var ganska liten. Åt ena hållet fortsatte en smal kam mot den 7 höjdmeter lägre nordtoppen, åt de två andra var det flera 100m stup. Där stod vi och det kändes som om vi tittade ut över hela Sverige. Man kunde se hur långt som helst.

Anna och Mathilde, Kebun2011, på Kebnekaise sydtopp – Sveriges högsta punkt!

Snart började molnen röra sig in över toppen, och sikten blev snabbt sämre. Vi spände på oss skidorna och började nerfärden mot klättrinspassagen. Det var verkligen ingen barnlek att ta sig varken upp eller ner, men nedanför klättringspassagen och kammen kunde vi spänna på oss skidorna igen och fortsätta nedåt. Redan där hade vi rört oss ur molnen som nu omringade toppen. Vi höll oss i utkanten av dem, och fick åka skidor ner för hela Kebnekaise i strålande sol. Härligt!

Vi håller oss i det fina vädret med många fina åk ned för Kebnekaise

Men dagen gick ju för bra för att vara sann. Man kan ju tänka sig att vi förtjänade det efter besvikelsen igår, men så var inte fallet. Något skulle gå fel, och visst gjorde det det. När vi väl stod där uppe på sydtoppen och blickade ut över Sveriges toppar och dalar tappade Mathildes skida, vars skistopper var i walk-mode, fäste och for ner för stupet som vätte mot Björlingsglaciären. Snabbt gick den fantastiska vinstkänslan till ångest. Efter blandade känslor mellan skratt och ångest slutade det i alla fall med att vår guide Johan kunde ställa om sina bindningar för att låta Mathilde få njuta av skidåkningen på vägen ner. Johan som varit uppe på toppen ett tjugotal gånger fick en expedition att minnas eftersom han lyckades med bravaden att ta sig ner för Kebnekaise på en skida. Detta är anledningen till att Kebun2011 inte börjar vandra tillbaka mot Nikkaloukta imorgon, utan tar skotertransporten som går från fjällstationen 14.30. På en skida skulle det ta lite tid.

Vid 17.15 var vi iallafall tillbaka på fjällstationen, en ordentlig upplevelse rikare (och en skida fattigare). Men trots dagens bakslag så kan vi utan tvekan säga: Att gå upp i klar sikt och fint väder måste göras! Det är ett minne som vi inte glömmer i första taget.

PS. En karta på rutten får ni imorgon när vi sitter på tåget så kan ni se hur vi tog oss upp

/KEBUN – KEBnekaise Upp & Ner

Äntligen!

Idag nådde vi toppen! Utförligt inlägg kommer senare ikväll!

Mot sydtoppen imorgon igen!

Javisst! Efter mycket meck har det nu äntligen löst sig! Allt är fixat och vi har framförallt fått tag på en ny guide på kort varsel som heter Johan. Nu bär det av mot sydtoppen imorgon bitti igen! Jarå!

Vi lyckades boka om tågbiljetterna så att vi istället åker samma tid fast på torsdagen. Vi har även fått tillåtelse att stanna en natt extra på fjällssationen!

Imorgon väntas det mycket bättre väder men kanska kyligt med växlande snöbyar och sol. Nytt försök, lets do this!

/Kebun

Dagens ”nästan-på-Sveriges-högsta-topp-expedition”

Vi nådde som sagt aldrig sydtoppen idag. På vår tågbiljetter står det att vi ska lämna Kiruna C imorgon 17.35. Stämmer det? Absolut inte! Kebun ska ha stått på toppen om det så innebär att vi måste ladda om och köra en gång till imorgon bitti. Att nästan ha varit på Sveriges högsta topp är nära, men ändå inte i närheten av samma sak. Vi håller fortfarande på att mecka med allt möjligt som måste ändras; utrustningen vi hyr, guide (Anders behövde åka på nytt jobb) och hemresa. Återkommer inom en timme om hur morgondagen blir.

Däremot ska vi själfallet berätta om turen trots att den inte blev helt fulländad. Vi började vandra kl 8.00 imorse och redan då var det mulet, men vindstilla. Vi började röra oss i lugnt tempo mot Jökelbäcken som planerar, vilket är en lagom sträcka att inleda turen med. Det var en bit att gå men inte särskilt brant, vi fick in rytmen. När vi väl nådde den ravin som var början av den så kallade Jökelbäcken fick vi vrida om bindningarna och börja slita på kämpigare branter. I och med att vi inte hade skarjärn heller så kunde vi inte kryssa upp utan fick jobba rätt på för att inte tappa fästet vilket kändes i benen. Ibland tittade solen fram och det flöt på väldigt bra.

Efter en kort fikapaus i övre delen av Jökelbäcken började vädret ställa om och bli sämre. Molnen tätnade, snön började falla och det började blåsa upp ordentligt vilket tillsammans med den fallande snön gjorde det hela betydligt tuffare. Vi fick ständiga väderraporter från fjällstationen men hade på känn att vädret inte skulle ge sig. Anders varnade om att vi kanske inte skulle kunna komma upp till toppen idag, men vi fortsatte uppåt en bit till för att se hur illa det faktiskt var. Vi satte därför på oss selar och kabinhakar för att börja knata över Björlingsglaciären. Sikten blev sämre och sämre och det började blåsa upp ordentligt. När vi spände av oss skidorna, fäste säkerhetslinan mellan oss alla tre och började vandra till fots uppför kammen mot östra ledens klättringspassage piskade snön i ansiktet och blåsten blev ännu kraftigare. Vi satte oss i lä mellan bergsväggar och tog oss en lunchpaus. Anders slog en signal till fjällstationen igen och fick väderrapporten: blåste ca 18 m/s och efter ca 13.00 skulle det bara bli värre. Klockan var då 12.40.

Vi hade två alternativ, fortsätta uppför klättringspassagen och se hur långt det håller, eller vända. Vi ville ju båda såklart fortsätta, men om det är något vi förstått oss på under det här året så är det vett på berget, så vi var ändå överens om att det var läge att vända. Då hade vi drygt 300 höjdmeter kvar till toppen så vi ska inte ljuga, bittra vart vi.

Men bara tio minuter senare på väg ner igen till fots för kammen hade det blåst upp ytterligare och det var svårt att hålla spåret. Bara att få av stighudarna och vika dom var en utmaning i den kraftiga blåsten. Men så fort vi stod på skidorna var det inga problem. Att åka skidor ner gick fort. Mycket snö hade blåst och lagt sig i Jökelbäcken där vi fick många långa fina åk. På ca 1-1,5 h var vi nere igen vid botten där vi började vår vandring i morse. Nere i dalen hade det däremot blåst upp ordentligt, inte i närheten av hur det var 1000 höjdmeter uppe, men sikten var sådär. Vi kunde iallafall glädjas åt att vi garanterat hade tagit rätt beslut när vi vände.

Kameran har inte varit uppe så mycket för att spara på händerna i kylan, men några av bilderna vi tog med mobilen kan ni i alla fall se här.

/Kebun

Dagens ljuspunkt

Trots att vi inte nådde toppen har vi i alla fall lite goda nyheter – vår första artikel är publicerad på freeride.se! Spana in den

Mer info om dagen kommer ikväll, nu blir det en efterlängtad bastu för att få igång kroppen efter allt slit idag.